Ornäs BK en bit förbi Borlänge och längsta bortamatchen. Vi visste på förhand skulle bli tufft, lång resa och en motståndare med mycket rutin i laget. Lagen i serien är jämnare än vad tabellen visar och ibland studsar det rätt väg och man får vinsten med sig.

Förutsättningarna var inte optimala då vi hade en spelare avstängd och fyra andra från förra matchens start 11 borta. Endast tre spelare från förra matchen startade på samma position som då men vi har en fantastisk bredd så på planen stod ändå ett starkt lag. Vi försökte spela vårt spel men det var mycket slarv och felpassningar. Ornäs gjorde första målet i minut 12 men strax där efter tilldömdes vi en straff efter knuff i ryggen, Wilma Borr var säkerheten själv och hade inga problem att sätta den. Fortfarande var spelet inte bra så vi bytte position på några spelare och vi fick en liten effekt som stabiliserade spelet något. I minut 66 kom nästa kalldusch, Ornäs utökade till 2-1 och vi var tvungna att jaga ikapp igen. Sista 20 kom forceringen, plötsligt började det stämma bättre på planen. I minut 78 tilldömdes vi ännu en straff och denna kändes mer given än den första, spelaren försöker täcka bollen så den inte träffar ansiktet men den landar både på händer och i ansiktet. Wilma kliver fram igen och sätter den lika kallt i samma hörn. Nu börjar det märkas att motståndarna är mer trötta, vi är på väg igenom flera gånger. Befrielsen är härlig och hjärtattacken nära då Wilma Borr lyckas peta in segermålet i minut 90.