FBK Karlstad besegrade Hertzöga BK med 1-3 (0-2) i seriepremiären. Hertzögas mål gjordes av Cristian Huerta.
Efter åtta månaders förberedelser skall serien avgöras på två och vi är äntligen igång. Så längesen var det vi spelade om poäng att det finns något poetiskt värmande med att pusta ut efter en tuff förlust.
Förra årets dubbla storsmällar mot FBK blev ytterligare en. Men bakom 1-3 på Ilanda ståtar inte ett överlägset bortalag utan de gulklädda gav de rödklädda en ordentlig match. Klass och effektivitet i straffområdet avgjorde en svängig match mellan två lag med liknande filosofier.
Säsongen 2020 startade med en kalldusch. Efter knappt två minuter spelade var bollen i nät. Ett fint inlägg från gästernas Haytham Chebil nådde en helt omarkerad Oskar Wahl som bredsidade in bollen i nättaket. Vi hämtade oss från den ohyggliga starten och spelade fin anfallsfotboll. Ett klassanfall från Gabriel Nilsson via André Niklasson, Oscar Staf till Cristian Huerta kunde sånär resulterat men anfallarens avslut på inspel i straffområdet sköts över. Strax senare stormade Sebastian Augustsson fram med ett inlägg som hittade Staf men nicken gick bredvid - det gjorde även anfallarens försök till avslut i straffområdet.
FBK har klasspelare på alla de rätta ställen och även om vi lyckades störa deras regissör Erik Vennberg i uppspelsfasen är det halvt omöjligt att inte ge dem målchanser. Mattias Hofling räddade en frispark i ett trevligt läge medan de rödklädda även missade bra lägen vid två liknande inspel.
De allra flesta chanserna tillföll dock hemmalaget. Mitt anteckningsblock (mobiltelefonen låter inte lika bra...) noterade sju riktigt bra möjligheter för oss i den första halvleken. Vill vi vinna fotbollsmatcher mot bra motstånd behöver naturligtvis sådana resultera. Den absolut bästa stod André Niklasson för som frispelades, rundade målvakten men uppvaktad av en försvarare tråcklade han bollen oturligt i insidan av stolpen.
Matchen svängde fram och tillbaka, Huerta i samspel med Augustsson gav oss nästa fina läge där målvakten räddade och i omställningen därefter slet sig Simon Molander fri men täcktes ut i trångt läge med ett löst avslut som följd. Huerta hade två ytterligare lägen i straffområdet - det ena nickades utanför och den andra räddades i blocket av uppoffrande försvarsspelare.
0-1 speglade inte skapade målchanser men sådant spelar ju ingen som helst roll i fotboll. FBK och hörnspark på tilläggstid kändes signifikativ för matchen. Aningen valhänt försvarsspel men en välslagen hörnspark och en panna i hög klass av Molander och hemmalaget gick till halvtidsvila med 0-2. Fru Fortuna var definitivt inte iklädd ett gult matchställ men mål förtjänas heller inte - de görs.
Inför andra halvleken tvingades vi chansa med de kort vi hade. Vi har god tro på truppens bredd och ork och hade en förhoppning om att kunna forcera framåt och ta över ju längre matchen led. Den trevliga bollbehandling och strukturella anfallsspel från första stod dock inte att känna igen, egentligen inte från något av lagen.
I den kraftiga medvinden stretade Hertzöga vidare och ett reduceringsmål hade kunnat ändra allt. Tyvärr för hemmalagets del var målvakten omutbar - André Niklasson kom igenom i ett nytt friläge men avslutet med vänsterfoten räddades. Inhopparen Riaz Ahmadi sprang sig omarkerad in i straffområdet och nåddes av Augustssons inlägg men nicken gick utanför. Med timmen kvar gjorde istället FBK 0-3 efter en vacker dribblingsraid förbi lite för många HBK-spelare. Såhär i efterhand var det kanske ridån men det finns en kraft hos dessa killar att aldrig ge upp.
Vi försökte och försökte men anfallsspelet gick i troll i den andra. Målet kom dock till slut, men det var aningen för sent för att väcka liv i matchen. Med fem minuter kvar svarvade inhoppande Soran Muradi bollen till trollkarlen Nilsson som lurade sin bevakning och stötte in bollen till Huerta som någon meter från mål slog in den i det öppna målet.
1-3 och elden tändes. Närmare än några hörnor, där Ahmadi åter kom högst med en nick, kom vi dock aldrig till ytterligare reducering. Det finns ändå något vackert att se hur vi försökte forcera - Hofling sprang upp på åtminstone tre hörnor och laget sprang och slet fram till slutsignal.
En tuff förlust mot ett bra motstånd, helt klart. Förluster är olika lätta att smälta och jag vet inte vilka som är tuffast. Förluster där ens lag inte har en suck eller förluster som är späckade av olika "tänk-om"-scenarion. Gemensamt är att de ger noll poäng men kanske är det ändå, något klyschigt, att det finns mer att ta med sig från en match där vi skapar tillräckligt med målchanser för att vara med i matchen. Det är i straffområdet som matcher avgörs och där var FBK för dagen överlägsna.
