Hösten var tung för oss men vi hade heller inte samma förutsättningar som under våren. När vi i april drog igång seriespelet efter vinterträningen så hade vi byggt upp en god fysik efter många löp pass och kunde ta några poäng i matcher där det gick vår väg och vi spelade bra mot tufft motstånd. Spelschemat var lagt så att vi hade många topplag till en början skulle det visa sig. I den första halvan av säsongen tog vi 16p och många av dem i de sista matcherna, där efter vände de på spelschemat nu skulle det istället bli i de första matcherna som bottenlagen skulle mötas.
När vi ska dra igång andra halvan av säsongen så har vi tyvärr tappat ett antal spelare som betytt mycket för laget men det fanns förklaringar och sånt vi inte kan styra över och glädjande sådana. Emilia Hansson spelade gravid i de sista matcherna och fick avsluta som forward med att peta in en boll borta mot P18IK så det blev ett härligt avsked. Ella Henningsson blev återigen uttagen till en landslagssamling i innebandy och gjorde det naturliga valet att satsa på det. Utöver dessa så studier utomlands mm som gjorde truppen tunnare men in kom även Wilma Fernqvist som en härlig förstärkning.
Tyvärr blev hösten kantad av skador och mycket sjukdomar där även Wilma var en av de spelare som dabbades, på 5 startade 2 inbytta matcher blev det ändå 3 mål och hon visade att hon är rätt spelare för gulgrönt både på och på sidan av planen. Som sagt vi hade på känn att det var de första matcherna på andra halvan av säsongen som det skulle bli poäng på. Med 16p i bagaget så var vi på rätt väg att ro hem fortsatt spel i Div1 så nu var det ”bara” att fortsätta. Starten blev som önskat och vi lyckades samla ihop ytterligare 10p på de första matcherna. Inte omöjligt att det kunde bli nåt mer poäng men då det studsade rätt på våren så var det motsatt under hösten. Men vi hade det extra tufft med våra sjukdomar och skador i höst och har under året fått använda oss av totalt 32 spelare vilket är en styrka i föreningen men inte för att få kontinuitet på plan. Vi kan jämföra med vår seriekollega Skulltorp som också kom från Div2, de har under året använt sig av 21 spelare bara (kontinuitet). De har 11 spelare som varit med +20 matcher vi har 6 spelare som lyckats med det.
Bäste målskytt i laget blev Elin Hedin med 6 mål och det är fullt godkänt då vi inte lyckats fått in så många bollar i box till vår forwards att jobba på under året. Alla spelare har gjort sitt yttersta under året ingen nämn ingen glömd. Det var endast en spelare som var med i alla matcher och det var Julia Rzepa som kämpade varenda meter. Hon har ett sant fotbollshjärta och man har ibland undrat om hon verkligen ska spela när man hör hur många näsdukar hon gör av med innan match. Julia kommer för all framtid att få höra sin egen kommentar på planen, i en match där hon i slutet supertrött joggar lidande från sin vänsterbacks position över till höger sida för att lägga en hörna så ropar ledarna att hon inte behöver lägga den men Julia svarar glasklart ”DET ÄR DET ENDA JAG ÄR BRA PÅ JU”.
Vad händer 2026, ja vi måste göra allt bättre, från spelare, supporter, förälder, ledare, förening, region, alla behöver steppa upp. Vi läser det dystra språket från Mallbacken och förstår dem precis, hjärtat i föreningslivet försvinner vilket är de personer som ställer upp och gör saker för föreningen utan att få något tillbaka mer än att tillhöra gänget som hjälper till och brinner för tjejerna. Vi har så stora behov men få vill så nu ska vi försöka vända detta under vinter eller hur!
Peter Olsson, Allt i allo Dam A
