Seriespelet den historiska säsongen 2020 är över. Hertzöga BK hade sin avskedsföreställning i Långevi i Dalsland i mötet mot Bengtsfors IF.

Förutsättningarna att klubben skulle vara kvar i division 3 till 2021 var på förhand goda. I efterhand var det heller aldrig någon fara eftersom både Yxhults IK och Säffle FF vann i sina respektive matcher. Vi försökte inför matchen att rikta allt fokus till vår egen match och vid seger låg i potten några placeringar uppåt och kanske framför allt att hamna som näst bästa Värmlands-lag bakom Säffle SK.

De tillresta Hertzöga-supportrarna gladdes säkerligen åt kontraktet men insatsen i den vindpinade luften lämnade möjligen en del att önska. Spelet med boll var stundtals förträffligt men vårt mentala förhållningssätt och duellspel var stundtals över par. På den andra sidan stod Bengtsfors IF som i sin första säsong i trean på 46 år behövde ett mirakel för att klara kvalplatsen. Den gick dem tämligen fort förbi men hemmalaget hade en enorm laddning under hela matchen.

I den första halvleken var Hertzöga ändå skapligt bra, till viss del kanske hjälpta (och ibland stjälpta) av den häftiga medvinden. Karlstad-gänget dominerade bollinnehavet och låg åtminstone i överkant i kolumnen för avslut och farligheter. BIF ställde om i grupperat försvar illa kvickt men de gånger vi vände spelet löstes knutorna i många fall upp. André Niklasson rann igenom men målvakten räddade innan Jacob Carlssons nick gick över på returen. Vi tog glädjande nog en del avslut utifrån, framför allt från Riaz Ahmadi och Marcus Nilsson, innan Sebastian Augustsson i slutet kom ytterst nära med ett direktskott från ett pass snett-inåt.

Ett bekymmer vi inte fick rätsida på var alla de möjligheter där vi inte tog avslut i försök att spela oss till ännu öppnare lägen. En karta över de 27 målen Hertzöga BK gjorde 2020 visar att endast två mål gjordes från längre ut än straffpunkten - och de allra flesta närmare fem-metern. När vi lyckas är det vackert, när vi inte lyckas blir det aldrig ens nära. Ett sådant tillfälle kom i mitten av den första halvleken när hela Bengtsfors luckras upp av smånätt passningsspel men den där sista passningen någon meter från stolpen hittade inte någon adress.

Bengtsfors IF stretade emot från sin skyttegrav, men stack även upp i omställningar eller odlade de många frisparkar som förkunnades runt mittlinjen. En riktigt utmärkt chans spelade laget också till sig där några kvicka passningar gav en ytter fritt läge framför Mattias Hofling som dock avvärjde försöket.

0-0 i halvtid där vi även kunde konstatera med ena ögat att de andra resultaten såg lovande ut. Andra halvleken såg verkligen ut som säsongens sista halvlek ofta gör. Spelet var utjämnat men principerna efter hur de olika lagen spelade fotboll behölls.

I den 71:a minuten tog Hertzöga BK ledningen och för tionde tillfället i år var André Niklasson sist på bollen. Bervan Kayhan utnyttjade ett missförstånd i ett uppspel hos Bengtsfors, spelade fram Gabriel Nilsson som med vass blick slog en boll som skar centrala backlinjen. På den mottagande sidan tog Niklasson ner bollen och fick in trasan i målet. Tio mål på elva matcher som innermittfältare är sanslöst bra från en spelare som skulle varit en klasspelare även i divisioner över oss. 

Kriget för kontraktet var sedan länge över för Bengtsfors men slaget var definitivt inte förlorat. Båda lagen blev långa i sina lagdelar och slutkvarten blev lite väl mycket av ett lotto när målchanserna delades ut. Flera goda möjligheter avverkades. Linus Perssons ribbträff från frispark, ytterns avslut där målvakten fick sträcka ut ett annat och Cristian Huertas knallhårda avslut efter en fast situation var en tredje. Den stora chansen sprang sig Niklasson till på egen hand då han rundade tre spelare men fri med målvakten kunde den senare rädda. Fenomenet att vi inte stänger till ordentligt känns igen från framför allt fjolåret men den här lördagen kändes det även som att spelarna lyste av iver att spela anfallsfotboll och avgöra matchen.

Ett tröttkört Bengtsfors vägrade att ge upp och hade även sina lägen när det ekade tomt bakåt - måltjuven Almir Aldzic kom ytterst nära i straffområdet på ett inlägg men skulle, dessvärre, i den 87:e minuten revanschera sig. 35-åringen, som jag själv haft som lagkamrat, utnyttjade ett bolltapp och flipperspel och spelade in bollen från ytterposition till en fristående anfallare som från nära håll rakade in kvitteringsmålet. Mer smolk i bägaren var att det var i samma spelsekvens som Niklassons friläge och hade sin upprinnelse i ett missförstånd hos oss. Fast - sådant händer onekligen i fotboll även om det alltid läggs mer vikt på det när ett lag själva släpper in mål än när de målar ett liknande - som vid vårt eget 1-0 idag.

1-1 slutade matchen och det kanske var rättvist, även om jag som alla tränare upplever att vi hade några fler farligheter, ett större bollinnehav och till viss del föll på eget grepp. Vi gjorde ingen jättematch men till stor del på grund av att Bengtsfors tangerade ut oss. Det oavgjorda resultatet berövade oss möjligheten att dels komma före både Torsby och FBK men även slå förra årets sjätteplacering (och därmed den bästa placering sedan HBK lade ner sin elitverksamhet i slutet av 90-talet). Nu blev det istället en sjundeplats i en serie där vi (som alla andra lag) grämer oss en aning över vad vi tycker borde varit större utdelning i poängkolumnen.

Vi gratulerar Yxhults IK till seriesegern - mäktiga 31 poäng på 11 matcher går inte att skoja bort. Kungsör, Bengtsfors och Adolfsberg åkte ur medan Ölme tvingas kvala sig kvar i division 3. Comeback-laget Arboga Södra, med tre segrar på de fyra senaste, klarade sig utan kval vilket ingen trodde för en månad sedan.

Gemensamt för alla lag är att vi tillsammans delat en säsong som vi hoppas aldrig kommer igen. Det är möjligt att det kommer en längre sammanfattning av 2020 från min penna någon gång, om inte vill jag härifrån tacka alla positiva och fina HBK-hjärtan för en fin säsong. Inte minst ett tack till spelarna som ända sedan november har tränat på med slit, lyhördhet, charm, passion och mod. Tack!

Och just det, säsongen är faktiskt inte över än. Till lördagen (preliminärt) spelar Hertzöga BK semifinal i DM mot FBK på Örsholmen. Vi hoppas kliva in i den matchen med allt vad vi förmår och förlänga världens längsta säsong ytterligare ett litet tag...