Bollen var rund, igen. Hertzöga BK tog i hällregnet en viktig trepoängare när laget klart besegrade Kungsörs BK på Runevallen. Längs vägen bröts en rad förbannelser i en match som påminner om många andra i årets serie - en fartfylld och svängig match med många mål och ännu fler målchanser.

Det var ett revanschsuget Hertzöga som åkte österut mot Arboga. 18 man var kallade och skadeläget i truppen ser fortsatt skapligt ut. Vi ådrog oss några tuffa skador i juni/juli men sedan seriestarten har vi lyckats undkomma fler långtidskonvalescenser. Cristian Huerta missade dock matchen mot Kungsör och Emil Perkovic är fortsatt skadad sedan bragdmatchen mot Arboga Södra. Jesper Johansson närmar sig comeback och var för första gången uttagen i årets seriespel.

Vi har haft sunda genomgångar efter förlusterna mot Yxhult och senast den försmädliga torsken mot Vretstorp och var överens om bättring i en del aspekter. Vi önskar inte att bli ett annat lag än det fartfyllda, konstruktiva och spelglada fotbollslag som är i killarnas DNA men har försökt att uppmuntra det andra sidan av myntet genom att försöka spela rakare i en del moment. Hjälpta av en liten extra dos ödmjukhet och rejäla mängder vilja.

Starten på den fina gräsmattan lovade gott. Efter tio minuter kom Sebastian Hammertoft sånär att nicka in 1-0 efter en hörnvariant och strax senare var Riaz Ahmadi lika nära, fri till vänster i straffområdet. Det är ingen hemlighet att vi i samtliga tidigare fem matcher släppt in matchens första mål och i Arboga jagade vi att spräcka den otrevliga sviten.

Efter en ny farlig hörna för Hertzöga var det istället nära att sviten förlängdes - Kungsör ställde om blixtsnabbt och efter en del tråcklande utanför vårt straffområde stod en hemmaspelare helt fri - men avslutet gick tacksamt utanför Mattias Hoflings stolpe. Marcus Nilsson hade nästa ypperliga målchans, vackert friställd av Soran Muradi men ytteranfallarens avslut räddades av målvakten. 

Men sen kom det. Det förlösande 1-0-målet. Jacob Carlsson slog hörnan - Oscar Sandersson tryckte (nickade eller om det var bröstade) in den nära mål och Hertzöga andades morgonluft. Knappa fem minuter efter ledningsmålet straffades dock Hertzöga i dubbel bemärkelse. Kungsör utnyttjade en bortspelad passning i uppspelsfasen på mittfältet, ställde om i djupled men en HBK-mittback slängde sig uppoffrande och fick en fot på bollen. Domaren dömde straff, vilket vi hade våra åsikter om, men det behöver vi inte orera om här. Straffsparken gick i mål och åter delad pott.

Anfallet efter avspark var det nära ny ledning för de gula sedan Nilssons inlägg styrt på en hemmaspelare men målvakten var blixtsnabbt nere för räddning. Hans nästa aktion var inte lika lyckosam då Riaz Ahmadi påpassligt utnyttjade en svag hemåtpassning, dribblade förbi samma målvakt som kom helt fel och tacklade ner honom. Den efterföljande straffen satte Marcus Nilsson säkert i mål.

Att vara Hertzöga-tränare är även den här säsongen ett privilegium. Killarna har en enorm passion för fotboll, är lojala mot varandra, god inställning i träning och med en träningsnärvaro jag inte tror något lag kommer i närheten av. Men, att följa dem från sidan är inte alltid bra för blodtrycket. Det dröjde nämligen inte fler än fem minuter innan Kungsör åter hade kvitterat. Ett inkast togs emot lite väl ostört och bollen spelades sedan in till en företagsam Kungsör-spelare som på ett satte bollen lågt i bortre. Ett mål vi hade kunnat agerat annorlunda för att undvika.

1-0 till 1-1 och 2-1 till 2-2 men Hertzöga ville mer och gick inte i psykologisk däck. Med god hjälp av en Kungsör-försvarare som precis innan halvtid klumpigt knuffade ner Ahmadi på en inåtskruvad frispark. Straffen var solklar men ändå imponerande av den duktiga domaren att blåsa för en tredje straffspark inom loppet av en kvart. Lika imponerande av Nilsson att lämna över den till Ahmadi och av den senare att lika behärskat slå in den för 3-2 precis innan halvtidsvilan.   

Regnet varken ökade eller lättade utan höll i sig på en makalöst jämn nivå hela matchen. Det blev en del tuffa och härliga situationer till följd av det och andra halvlek blev något grinigare, framför allt från hemmalaget som fick en handfull ostskivor för besväret. 

Andra halvlekarna har varit vår storhetstid i tidigare matcher och den här gången behöver vi inte se tillbaka på en match som hade kunnat sluta annorlunda. Kungsör har några målchanser men Hertzöga var piggare, tyngre och framför allt farligare. Vi hotade mer i djupled än tidigare matcher, hade fler mönster-brytande rörelser och var livsfarliga i omställningarna. Inom de fem första minuterna av den andra spelade killarna sig fram till tre fina chanser - Ahmadi var exekutor på två av dem.

Det smyger sig ibland in en känsla av att när ena laget inte gör mål på sina chanser så kommer ett överraskande mål komma i den andra. Den känslan tvingade jag bort, det var istället tydligt att vi skulle göra fler mål. Det är ju visserligen skrivet med lyxen av att vara efterklok och jag hade nog samma känsla när vi spelmässigt dominerade hemma mot Vretstorp förra veckan. 

Viktiga, viktiga, 4-2 kom i den 55:e minuten. Sandersson bröt ett uppspel på mittfältet, spelade Ahmadi på vänsterkanten som i sin tur friställde Jacob Carlsson i djupled. Det gick fort och Kungsör-spelarna hängde inte med när Carlssons Quaresma-yttersida nådde Oscar Staf som nickade in bollen från nära håll. En balja mer än väl unnad Staf som under matchen sprang kopiösa sträckor, offensivt som defensivt.  

Kungsör slog längre och längre bollar - de kom till avslut vid flera tillfällen men kapten Hofling stod i vägen. Trevligaste räddningen var på en frispark strax efter timmen spelad. 4-2 är bara 4-2 i en slutforcering men 5-2 är ridå. Målvakten, reptilsnabb om någon, hade gjort ett par kalasräddningar tidigare och så även i den 77:e. Men bollen gick ut igen till ytterbacken Sebastian Augustsson som hittade skyttekungen André Niklasson som slog in den i taket. Innermittfältarens sjätte mål på sex matcher var därmed ett faktum.   

Tre poäng efter ett kollektivt styrketecken. Vi ville mer, sprang mer, var mer noggranna i våra utgångspositioner och framför allt duktigare i djupledsspelet i båda ändor av planen. Vi har brottats en aning med effektiviteten framför mål under året men har på samma gång gjort 16 mål på 6 matcher, vilket vi hade tagit omedelbart om erbjudet innan säsongen. 

Härnäst väntar fredagsmatch mot Adolfsberg hemma på Ilanda. Ett lag vi gärna vill slå lite extra efter att Örebroarna i båda årets förra möten luggade oss på poäng efter mål på övertid. Laget har bara förlorat en av sex matcher i år och det kommer att krävas allt av vad vi har för att ge dem en andra förlust. Men efter en seger som på Runevallen har vi gott självförtroende och bollen är förhoppningsvis rund även till fredag.

Tweeta