Vårsäsongen avslutades med att en poäng följde med hem till Skåre efter en mållös drabbning i Yxhult.
Vårsäsongen är över och med den parkerar Hertzöga BK på 20 poäng och 25-17 i målskillnad. Detta efter att laget utkämpade en tuff batalj i Kumla där varken hemmalaget Yxhult eller gästerna kunde spräcka målnollan.
Sista matchen på vårsäsongen handlar i regel ofta om lappade kroppar och järnvilja. För de gulgröna var matchen i Kumla också den tredje på nio dagar efter urladdningarna mot Säffle och Ölme vilket satt sina kroppsliga skavanker. Men en sista utväxling av mentala och fysiska krafter lyckades Hertzöga frambringa i en kamp som just var det - en enda lång kamp.
Vi har haft förmånen att arbeta med kontinuitet under säsongen och matchen på idylliska Moabvallen var inget undantag. Startelvan såg en enda ändring där Robert Nordlund tog plats i backbesättningen. 31-åringen och förra årets lagkapten har efter comeback från skadebekymmer bidat sin tid som ersättare under säsongen. Han har gjort det med den spelmässiga äran men inte minst även som ett föredöme efter hans ledord "laget före jaget". I vårsäsongens sista match startade han och visade under de dryga 70 minuter på planen vilka kvalitéer han som försvarare besitter. Snabbhet, positionsspel, duellspel och inte minst ett positivt ledarskap där det som mest behövdes.
I hemmamötet mot Yxhults IK stod Hertzöga för en nervös och hämmad insats som trots kontakt och goda känslor till slut gav oss en förlust med 1-3. Kumla-gänget imponerade den gången stort med ett uppoffrande och effektivt presspel som lurade oss om vart annat.
I den första halvleken, den mer välspelade av de två, bemästrade vi den aspekten betydligt bättre. Mellan två lag som tangerade varandra - trots olika syften och metoder att spela - var det Hertzöga som om inte förde åtminstone skapade tillstymmelser till farliga chanser. Framför allt stod vi för en pigg inledning.
Ett hopklipp med sekvenser med höjdpunkter hade dock varit en tämligen kort historia. André Niklasson var sånär igenom vid ett par tillfällen, Mohammed Qassem prövade bössan vid lika många tillfällen och några hörnor lovade mer än vad de gav. Farligaste möjligheten för Hertzöga - och halvleken - kom när Oscar Hjalmarsson var framme med vänstersläggan men hemmamålvakten sträckte ut i en fin räddning. Mattias Hofling i det andra målet stod för en trevlig benparad men ingen av målvakterna var överhopade med arbetsuppgifter.
Mötet på Ilanda var en match med frejdig fotboll under lugna villkor. Matchen på Moabvallen var en spelmässigt svag match men med desto större känslor. Dessa tog överhanden hos båda lagen lite alltför ofta - men kanske framför allt hos hemmalaget. Mest elaka protester föll när Hjalmarsson i en brysk satsning i en nickduell däckade en vitklädd som otäckt föll i marken. Spelaren gick därefter av för egen maskin och vi hoppas att det har gått bra med liraren.
Vi hade en god känsla inför den andra halvleken. Denna har oftast varit vår bättre och vi har haft en god förmåga att nöta ner motståndarna. Ibland med rapp passningsfotboll, ibland med våra fysiska attribut där jag (som knappast är objektiv) upplever att vårt unga gäng oftast är mer tränade för 90 minuter.
Men kanske försvann bränslet någonstans i det långa gräset under andra halvlek för akt nummer två spelades med tydlig prägel från hemmalaget. Med tyngd, kraft och långa uppspel - gärna i djupled - satte de gästerna under press. Hertzöga växlade över till överlevnadsinstinkt och de där sista krafterna som fanns kvar av vårsäsongens seriespel tömdes. Inhopp från Bervan Kayhan, Oscar Staf (tillbaka efter skada) och Melker Josephsson gav oss nödvändig energi, löpmeter och duellspel i en matchbild som var ryckig och hafsig. Trion stod i olika fält av planen för goda insatser i en otacksam matchbild.
Fyra ostskivor slängdes under matchen fram till Hertzöga - fler än en halv tidigare vårsäsong känns det som - och det går inte att argumentera mot någon. Vi blev överspelade och förbisprungna några gånger och fick betala priset därefter. Några, hur osportsliga tröjdragningar än kan tyckas se ut, bromsade farliga anfall i sin linda. Fler sådana här matcher och vi hade dock haft avstängda till varannan match - en situation vi tacksamt sluppit undan hittills.
Yxhult hade kommandot men deras bästa målchanser bestod oftare av högljudda vädjanden efter straffar. Domaren stod pall för pressen vid dessa tre-fyra tillfällena och vi slapp någon elvametersspark. Sista tio minuter skapade dock hemmalaget två fina möjligheter - en nick efter en djupledsslöpning som gick rakt i famnen på kapten Hofling. Vid nästa tillfälle var laget än närmare då man i den 89:e minuten kom loss på högerkanten. Inspelet nådde en fristående Yxhults-spelare men en heroisk Augustsson täckte skottet - returen gick till Yxhultsspelare men Kayhan kunde sedermera slå undan den.
Domaren blåste strax senare för slutsignal. Inget lag syntes jublande åt detta - men inte heller syntes någon besviken. Och i ärlighetens namn förtjänade nog inget lag segern heller även om gästerna säkerligen var mer nöjda än hemmalaget. Denna match var den spelmässigt svagaste hittills - men den starkaste i form av försvarsspel, löpmeter, fokus och kamp. Och med dessa ledord slet vi med oss en poäng hem från ett lag Hertzöga haft svårigheter med. Förra årets båda förluster och förlusten i april hejdades nu åtminstone med ett oavgjort resultat. Den största av eloger till samtliga killar för deras sätt att spela uppoffrande för varandra. Lagkänslan är stark hos dessa killar!
Något signifikativt för den här vårsäsongen slöts cirkeln också med ett oavgjort. Efter 13 matcher har vi spelat hela fem stycken oavgjorda vilket med marginal är flest i serien. Vi har vunnit fem matcher och bara förlorat tre. Tre förluster på 13 matcher får räknas som mer än godkänt. 25 mål framåt är nästan lika många som under hela fjolåret och med 17 insläppta är det få lag som har släppt in färre. Och, vilket kanske är förvånande av ett "konstgräs-lag", vi är obesegrade på naturgräs under säsongen.
20 poäng ger oss dock ingen säker mark i tabellen utan vi, precis som de flesta lag, är fast i ett rafflande mitten-race. Med vetskap om att vi är ett ungt lag som växer för varje vecka - och en förening som traditionsenligt blommar ut på höstsäsongen - har vi åtminstone satt oss i en fin sits för att göra en god fortsättning av säsongen.
Nästa chans att se Hertzöga BK i division 3 är inte förrän i början av augusti då IFK Sunne gästar Ilanda. Men vill du passa på att se laget en gång innan dess har du chansen redan nu på tisdag. Då väntar DM-kvartsfinal mot SK Sifhälla. Några dagars välbehövlig vila (vi har haft träning/match sju av de senaste nio dagarna) och en vass träning på måndag så skall vi vara redo för den tuffa uppgiften. Men först tar vi helgen. Trevlig sådan!
