För tredje året i rad deltog vi i Kristinehamnscupen och nådde våran hittills främsta placering med en bronsmedalj i A-slutspelet. Vår vana trogen hamnade vi i ”dödens grupp”. Förra året hade vi BP och ÖSK som gick till A-final samtidigt som vi vann B-finalen. I år hade vi återigen segraren i A-finalen BK30 och dessutom vinnaren i B-finalen Saltsjö-Boo i vår grupp. Gruppspelet blev målsnålt med lite motstuds vid avsluten. Vinst mot Stocksund på fredagskvällen 1-0. Förlust mot segraren BK30 med 0-1. Här gör vi en bra match och jag tycker ett kryss skulle varit mer rättvist men de drar dit en kanon utifrån och vi kan inte riktigt förvalta bl.a. alla hörnor vi skapar. Sista matchen räckte det med ett kryss mot Saltsjö-Boo för att gå till A-slutspel och det är precis vad det blev efter en 0-0 match trots ribbträff och andra chanser för oss och även de hade lägen.  

Till turneringen hade vi på pappret fem avbytare men tyvärr slog feber och skavanker till så när turneringen började var vi tre som sedan blev till endast en frisk avbytare sista dagen. Efter att krigat för varandra mot pigga Rävåsen F04 i kvartsfinalen och haft ledningen både med 1-0 och 2-1 vann vi på straffläggning efter 2-2 vid full tid. I semifinalen fick vi möta Örebro som vi även spelat mot de två tidigare åren och som blivit slutsegrare dessa år. De har blivit lite av ett spöke för oss. Till de tidigare resultaten 0-2 och 0-4 fick vi lägga ytterligare en 0-2 förlust. Vi hade inte tillräckligt med kräm i benen kvar efter kvartsfinalen för att utmana dem fullt ut tyvärr, men vi gjorde vad vi kunde och gav inte upp. 

Summerar man så gör vi en fantastisk insats med våra förutsättningar. Vi plockar med oss mycket nyttigt inför vårträningen. Alltid lärorikt att spela mot riktigt duktiga lag och på våra team-aktiviteter mellan matcherna är stämningen ständigt på topp och man får sig alltid många goda skratt. Ni är grymma tjejer !