Men till den matchen är det i fotbollstermer sett en halv evighet för ett Hertzöga BK som kämpar för poängen i nuet. Vårsäsongen, som i år innefattar hela 13 matcher, närmar sig sin ände och med den kommer fotbollslagens krämpor. Till mötet mot FF var Makan Poursalary indisponibel efter en heroisk löpning i slutminuterna mot Kumla. HBK-anhängare kan dock pusta ut då deras publikhjälte inte är allvarligt skadad. Några som istället återkom till truppen från blessyrer var Hannes Sahlström, Riaz Ahmadi och Melker Josephsson. En publikhjälte och virtuos som dessvärre är långtidsskadad är Jacob Carlsson som skadade sig den 4 maj. Domen kom i veckan och det var den värsta tänkbara i ett avslitet korsband. Oerhört tungt för ett lag där Carlsson är monumental, men naturligtvis allra tyngst för en sympatisk ung kille som älskar fotboll. Mittfältaren kommer komma tillbaka starkare och fram tills dess hoppas vi att Carlsson kommer finnas med i rehabstugan och i den kamratskap till vilket han tillför så mycket.

Efter endast en seger på hemmaplan hittills under säsongen var HBK fast beslutna om att återta Ilanda. Matchupptakten lovade också gott. Ett avvaktande Säffle utgick med ett lågt försvarsspel och öppningsminuterna såg ett hemmalag som tilläts trilla boll mellan varandra. Det var dock när gästerna trillade boll som det blev farligt - för Hertzöga. Ett misslyckat uppspel bröts av Oscar Hjalmarsson som med några steg framåt i banan spelade sylvasst till sin anfallskollega Riaz Ahmadi. Efter ett vickande steg förbi sin motståndare smekte han därpå upp bollen i nättaket vilket gav tidig HBK-ledning.

Målet gav Hertzöga energi - men det blev också en rejäl väckarklocka för ett duktigt Säffle FF. Deras uppspelsförsök hade innan baljan enkelt styrts undan av i synnerhet Mohammed Qassem som med ett uppoffrande man-man-spel stängde deras sittande mittfältare. Men i takt med att fler och fler FF-spelare blev varma i kläderna fick hemmalaget det också allt svårare att hinna med ett trevligt spelande Säffle.

Och chanserna lät inte vänta på sig där vi efter första halvlek skall vara glada över att ledningen var intakt. En stolpträff stack ut som den farligaste men den var långt från ensam. Hertzöga-killarna balanserade om fel sida linjen mellan att vara resoluta och avvaktande några gånger för ofta - när det förstnämnda behövdes användes det senare och vice versa.

Vi hade också en del otrevligheter med att stänga av gästernas föredragna kant för sina anfall. Halvtidspausen är vår bästa vän till sådana spörsmål och denna utnyttjades till fullo. Det är i sådana sammanhang en ynnest att vara runt sådana killar - den vilja, lyhördhet och klokhet som spelarna visar för att i slutändan gå segrande från en fotbollsmatch är härlig. Och det var den, vår järnvilja, som också var grunden till de tre poängen. Deras förmåga att över två timmar helhjärtat placera sig själv i en bubbla där bara fotboll är viktigt.

Men andra halvlek började illa - redan i den 48:e minuten kunde Säffle FF kvittera efter att en längre boll skarvats vidare i djupet. Nyförvärvet, fransmannen Steven Coupou, var rapp i djupled och lyckades bredsida in bollen vid sidan om Mattias Hofling. "Vi stod och sov där" var mittbackslåset Jesper Johanssons lakoniska summering efter matchen. Det kanske var hänt, men mot ett duktigt motståndarlag skvallrar det snarare mer om matchens övriga exemplariska försvarsarbete där Hertzöga istället var alerta.

Vid 1-1 var Hertzöga aningen i gungning. För ledare kan botemedlet då vara att tillföra energi genom ett par byten. Detta var på näthinnan men eftersom ingen spelare heller föll ur ramen blev vi avvaktande. Det som från läktaren är självklart är det inte alltid för en ledare. Vi red dock genom stormen oskadade och, aningen långsökt, kanske också som segrare då Säffles jakt efter ledningsmål kom av sig en aning.

I den 70:e minuten byttes Soran Muradi och Robert Nordlund in vilka bidrog med nya par av lungor, röster och pigga fötter. Hjalmarsson, som med sin styrka varit en garanti för att nagla fast uppspelen eller att ta kampen i luftspelet, byttes ut. Ut gick också Isak Paulsson som med sin fysik och frejdighet varit ypperlig i både offensiv som defensiv. Den löpstarke Muradi gavs direktiv om att täta framför egen backlinje medan rutinerade kuggen Nordlund skulle stänga sin kant men också avancera framåt.  

Med 20 minuter kvar kunde matchen verkligen gå åt alla möjliga håll. Men den gick åt vårt. Med knappa kvarten kvar att spela slog Sebastian Augustsson en hård och precis frispark och Riaz Ahmadi mötte den spänstigt med pannan från bortre ytan. Efter en situation som var över på ett ögonblick - men som i realtid kändes som den tog en minut - träffade bollen stolpen men efter en studs på grönklädd hamnade slutligen bollen i mål efter att den stötts in från nära håll av Deje-sonen Jesper Johansson.

Bervan Kayhan byttes in efter målet vilket gav oss tyngd, kamp och resoluthet när vi behövde det som mest. Säffle tryckte på och tryckte på - det snillrika kombinationsspelet som sånär gett laget mål i första halvlek byttes i den andra ut mot ett rakare djupledsspel. Gemensamt för spelsätten var att båda tillvägagångssätt var farliga men idag hade Hertzöga bestämt sig. Vi skulle vinna. 

Vi gjorde det med en vilja, glöd och passion som var underbar. De gånger vårt positionsspel eller luftspel mötte sin överman stod Hofling (eller Sandersson) för räddningar mellan stolparna. Och, vi gjorde det med de berömda marginalerna på vår sida. Visserligen hade Hertzöga under slutminuterna gott och väl lika många målchanser som de jagande gästerna. Kanske till och med fler. I en dubbelsituation sköt Nordlund ett dundrande skott i bra läge vilket räddades av målvakten - på returen efter en dribbling senare sköt Qassem bollen i stolpen. Men sammantaget över matchens 90 minuter hade Säffle desto fler. Men det spelade ingen roll alls då domaren efter fyra minuters tillägg äntligen blåste av. Och jag tillät mig själv att andas igen efter dramatiska slutminuter.

Lyckliga Hertzöga-spelare och sörjande FF-lirare. Jag är stolt över de förstnämnda - men kan heller inte låta bli att lida med de sistnämnda vilka gjorde en bra match. Jag är ingen förespråkare av klyschan "...det brukar jämna ut sig...", men den här dagen får den mer vatten på sin kvarn. Några av de där oavgjorda matcherna vi själva tycker vi skulle ha vunnit kanske får sin motsats i den här matchen som vi vann men som också kunde gått åt andra håll.

Med det inte sagt att killarna inte förtjänar det. De ville allt och var beredda att utstå 90 minuter av smärtsam Golgata-vandring för att uppnå det. Hofling var den vägg "som man vant sig vid att se", som Augustsson sa efteråt då han lämnade över den hatt som föräras matchens lirare. Men de här tre poängen var en lagseger. Orkestrerad från backlinjen med Sahlström, Hammertoft och Johansson, möjliggjord i motorrummet genom Sandersson, Niklasson, Paulsson, Augustsson, finstämd framåt från Hjalmarsson, Ahmadi, Qassem och underhållen av de fina inhopp från Muradi, Nordlund, Kayhan och Josephsson. Den sistnämnde, med bara en träning i benen efter skada, byttes in nära övertid. I en match som efter 90 minuter hade involverat tusentals händelser var även de få som ynglingen hann medverka till värda sin vikt i guld. Eller åtminstone i tre poäng.

För den som är onödigt intresserad av statistik innebar de tre poängen Hertzögas första seger i en kvällsmatch för säsongen. Det var ett vågspel när jag blottade vårt dystra facit under kvällsmatcher för killarna under veckan - men istället för att skapa ett spöke jagade vi nu istället iväg det. Segern innebar, förutom alltid välbehövliga tre poäng, också den första hemmasegern sedan 4 maj, måhända att det bara varit två hemmakamper däremellan. 

Nästa match är även den hemma på Ilanda då "grannen" Ölme gästar oss redan nu på tisdag. Men innan dess - trevlig midsommar på er!

Tweeta